matsbayard

I sommar skall jag bestiga Mustagh-Ata, en topp i kanten av Himalaya ”världens tak”, som är drygt 7500 m hög (se Muztagata och http://www.summitpost.org/muztagh-ata/151886 )! Varför? Jo, för att ödet plötsligt gav mig en möjlighet och att detta är en barndomsdröm. Det har ju ingen att göra med Triona egentligen, men nu vet ni var ni har mig i sommar.

”Resan” började i början av mars då Peter Forsberg (Fleetech) berättade om sin kommande expedition till Mustagh-Ata. Jag lyssnade men stort intresse och kände både lust och skräck. Tänkte inte mer på det förrän det den 14 mars kom ett mail från Peter med rubriken ”På temat man lever bara en gång...”. Ett avhopp ur teamet på fyra personer öppnade en möjlighet att hänga med?! Det var dagarna innan vi skulle på topptur till Helags så mitt svar blev;

”Det var en farlig fråga. Vi börjar med Helags…behöver i så fall många bra säljargument till fru och barn. Hade jag inte haft dem och jobb så hade jag sagt ja direkt.

När åker ni? När kommer ni hem?”

Säljargument? Jag insåg snabbt att det inte höll. Det fanns inga bra argument så jag kände omgående att svaret skulle bli ett NEJ. Men, tiden gick och desto längre tiden gick, desto starkare talade ödet till mig. Jag kom fram till att jag sannolikt aldrig kommer att göra något liknande igen och samtidigt har jag faktiskt inte ställt mig själv inför en sådan tuff utmaning någon gång i mitt liv…känslan av detta är konstigt nog inspirerande? Och så var det ju faktiskt en barndomsdröm.

Efter mycket tänkande och att bl.a. ha läst om svenska Annelis försök att bestiga berget på; http://www.utsidan.se/cldoc/anneli-och-muztagh-ata-2010-del.htm beslutade jag mig för att säja JA. Annelis berättelse avdramatiserar det hela men som Peter summerade, lär man sig att det finns väldigt många orutinerade människor som försöker sig på sådana här projekt utan att respektera de risker som trots allt finns.

Nu vet ni alla bakgrunden och motivet, och jag hoppas att ni alla förstår mina tveksamheter. Att under en månad lämna familjen är tufft. Jag tror dock att det kommer hem en man, pappa, bror, son och kollega som är samme person som förr men med en syn på livet som har utvecklats.

Mitt mål med resan är att få en häftig upplevelse. Att nå toppen kommer i andra hand. D.v.s. prioriteringarna avseende tid-kvalitet-pris ligger i första hand på kvalitet. Att nå toppen snabbt till vilket pris som helst är inte värt risken. Vi lämnar Sverige den 19 juli och landar igen den 11 augusti. Vi räknar med att själva toppturen tar ca 10 dagar. För att dämpa ev. oro hos mina nära och kära testade jag faktiskt ett av Trionas projektverktyg på detta projekt; riskanalysen ! Den är inte komplett ännu men genom att jobba sig igenom denna får man dels en mental förberedelse och dels insikter och kunskaper, som är nyttiga och definitivt minskar riskerna. Fram tills nu trodde jag t.ex. att den enda faran med hög höjd var kyla och att det var ont om syre. Nu vet jag att det låga trycket på hög höjd kan orsaka allvarliga skador också. Med nyvunna kunskaper, som en följd av riskanalysen, är jag övertygad om att jag inte kommer att få allvarliga skador p.g.a. höjden ;-)

Progressrapportering är ju ett annat användbart ”verktyg”. Enligt rykte har en kinesisk teleoperatör täckning så högt upp som till ca 6000 möh så förhoppningsvis kan progressrapporter lämnas in tills vi nästa är på toppen :-).