Summering av äventyret

Efter att a lidit lite efter ett nyckebensbrott så har jag nu fått kraft och tid att summera äventyret. Jag har nu alla bilder och det finns många bra :-) och har dessutom kunnat bearbeta upplevelsen mentalt.



Bilden ovan är en av de bästa och visar den spektakulära nedfarten i isfallet där man kryssade fram mellan dödliga glaciärsprickor…huvaligen. Vill du se/höra mer är ni välkomna till Smedsbo lördagen den 1 oktober ca kl. 17.00.  Vi bjuder då på SOS (SmörOstSill/Snapps) med tillbehör också. Blir vi många lånar vi bystugan.

OSA. Senast 2011-09-28.

6 - Hemma igen

Så sitter jag nu i Smedsbo igen, efter att ha plockat rejält med kantareller tillsammans med Susanne :-) . Kroppen är inte helt återacklimatiserad ännu och jag har tappat 5 kg i vikt. Trots det mår jag bra och jag har inga men efter frysskador etc! Jag nådde dessutom målet med resan; att få en fantastisk upplevelse. Det gjordes också på ett sätt som gjorde att vi som team behöll en god stämning under hela resan. OM vi hade haft 4-5 dagar till och vädret hade varit fortsatt bra, hade jag kunnat nå toppen. Men, jag är trots det nöjd.



Övernattning på 5400 möh. Fin skidåkning direkt ovanför men bakom detta skymtar "isfallet" som var facinerande och lite läskigt.

Jag skall försöka sammanfatta upplevelsen lite senare, men det får bli om några dagar. För min del så var dock vårt aggresiva "anfall" inte helt optimalt. Jag hade fått en bättre klättring om jag hade tagit mindre höjd de första dagarna. Men å andra sidan så gav den agressiva strategin resultat i form av att en av teamets medlemmar (Magnus) nådde toppen :-). Själv kom jag som sagt till ca 6200 möh, vilket var "good enough.

Onsdag 10/8

Nu har jag fått ytterligare två sms av pappa. :)

Måndag 8/8
I Kashgar efter en spännande resa. Stenras efter vägen och delvis bortspolade vägar. Åsnekipage slås med MC, lastbilar och bilar om vägen.

Onsdag 10/8
Lyfter snart mot peking efter en lååååång väntan i Urumqi. Vi sover på Hilton hotell i Peking och 03.55 i morgon svensk tid lyfter vi mot Helsingfors. <3

/Hanna

Det sjätte sms:et

Söndag 7/8
Imorgon åker vi tll kashgar, där vi sover 2 nätter och utforska den lokala kulturen. Sen flyger vi hemåt<3

Fler sms

Sen jag uppdaerade sist så har jag fått två sms av pappa och de såg ut så här.

Torsdag 4/8
Har idag gått till C1 igen där vi sover inatt. Fredag/Lördag går vi till C2 (6200 möh) vilket blir mitt max. Därefter åter till BC och hemåt :) Vädret är mycket fint men det är väldigt jobbigt med den syrefattiga luften. <3

Lördag 6/8
Alla är nu åter i BC :) Magnus nådde toppen igår. Peter blev dålig och fick vända vid ca 6800 möh. Jag och Krister nådde 6200 möh. Nu återstår bara hemresan!

När pappa åkte kändes det som om han skulle vara borta i en evighet men tiden har gått så sjukt fort och nu kommer han faktiskt hem! Jag som var skeptisk till resan från första början kan nu tycka att han gjorde rätt val för han verkar ha varit med om en sådan rolig och häftig grej som han annars aldrig skulle göra. Det var ödet som gjorde att det blev en plats över och eftersom min pappa älskar uttrycket Carpe Diem så fångade han dagen och åkte... och det gjorde han rätt i!

/Hanna

Hanna är hemma igen

Efter några dagars resande är jag åter i Borlänge och har nu tillgång till dator med internet så att jag kan blogga. Undertiden jag har varit borta så har jag hunnit fått tre mail ifrån pappa och som jag har gjort med de tidigare mailen så bifogar jag även de här så att ni kan läsa vad som händer borta i Kina.

Tisdag 26/7
Igår bar vi del av packninigen till 5150 möh där vi har byggt vårt camp 1. Vi fortsatte sedan upp till 5350 möh (snögränsen) innan vi vände hemåt mot vår base camp på 4400 möh. Peter klarar acklimatiseringen bra. Vi andra har det tuffare. Själv spydde jag igår kväll men känner efter natten mig "fräsch" igen. Idag har vi en vilodag vilket innebär bokläsning, tvätt av kläder och tvagning/rakning.

Torsdag 28/7
"fräsch" igen? Jag är en positivt tänkande person och det är nog en bra egenskap. Att inse att man har fel är också bra att kunna göra;-) Efter en vilodag gick jag och guiden ned till 3750 möh igår och där rehabilitetar jag mig nu. Mår mkt bättre men har fått diare ....it has to get worse before it can be better :-) Hoppas att kunna komma till BC i morgon. Peter och Magnus skall försöka övernatta i C1 kommande natt.

Läser Vårlik och äter Gott & Blandat ;-) Betraktar lokalbefolkningen, dess kameler och motorcyklar. Det senare har samms betydelse som snöskotern har för samerna. Dryck baseras på kokt vatten, det saknas rinnade vatten och den lilla el som finns får man av solceller. Alla har dock mobiltelefoner och man verkar tävla pm vem som har sämst/högst ringsignal.

Och kaffet då? Krister har med en espressobryggare :-) men då tillgången till kaffe är låg så kompletterat jag med koffeintanletter. Inte lika gott...

Söndag 31/7
Efter 2 nätter med rehab återvände jag och Krister under fredagen till BC. Sedan i lördags är vi återförenade med Peter och Magnus som gjort två övernattningar i C1. Alla mår bra !

Det har varit 1 kallt dygn i BC. Vi sitter påbyltade i det gemensamma tältet och längtar efter en bastu. Vi värmer oss med den varma soppan som vi alltid får till förrätt samt te.

I morgon går vi alla uppåt för övernattning i C1 (5150 möh). Sedan fortsätter vi, om vi mår bra. Peter o Magnus går vidare mot C2-C3-toppen medan jag och Krister vänder mot BC igen, efter att först ha gått upp till ca 5700 möh.

Vid bra väder går vi sedan uppåt igen, förutsatt att vi mår bra. Men det blir ca på onsdag.

Det var allt som jag hade en så länge bifogar också en bild som jag fick av pappa när de var på flyplatsen som jag glömt ladda upp. Doc är den lite suddig men bättre än ingenting.




Mail från pappa!

Hej såg nu att jag hade fått ett mail från pappa som jag tänkte bifoga. Jag har även pratat med han i telefon idag och han verkar ha det bra och ännu en gång sa han att det var väldigt vackert.

Lördag 23/7 9:33
Vi har nu sovit 2 nätter i en lokal variant av samekåta. Man ligger på filtar direkt på golvet. Första nattens sömn var inge vidare och jag hade lite huvudvärk när jag vaknade. Orsaken troligen en kombination av jetlagg, höjdpåverkan samt brist på sömn och kaffe. Nattens sömn betydligt bättre :-).

Vi äter lokal mat, som oftast är riklig, kryddstark och god. Vätskeintaget baseras på te. Jag saknar gott kaffe, men vi får någon lokal variant av frystorkat kaffe som i alla fall är brunt. Krister, vår guide, har med en liten espressobtygare och jag har dito kaffe. Det skall vi belöna oss med när vi väl är på berget.

Alla mår bra och idag har vi gått upp till baslägret (4400 möh). Här sover vi minst 2 nätter innan vi börjar gå vidare.

/Hanna

Sms

Hej. Igår och idag har jag fått några sms från pappa som jag tänkte bifoga så att ni kan se vad han skriver.

Torsdag 05:46
I bussen mot berget. Vi ser dem. Vackert! Nudlar och köttgryta till frukost ;)

Torsdag 09:24
Nu ser vi Mustagh Ata :) Häftig bussresa.

Fredag 10:52
Idag har vi gått 15 km. Hade lite ont i huvudet i morse efter en natt med sämre sömn. Nu är det Ok. <3

Det var de tre sms:en som jag har fått hittils. Han ringde även igår när de var vid berget och sa att det var väldigt vackert!

Hoppas på att fler sms och samtal kommer så att jag kan uppdatera bloggen ännu mer.

Ha det bra så länge / Hanna

Blogg ansvarig

HejHej, nu är det Hanna som skriver. Det är jag som ska uppdatera bloggen medan far min är i Kina. Även fast jag och många fler kommer sakna honom så vet vi att det är en barndomsdröm som går i uppfyllelse och att han kommer få en fantastisk resa. Jag pratade i telefon med pappa när det var en halvtimme kvar tills de skulle lyfta och då verkade det som nästan all nervositet hade lagt sig. Han sa också att han hade köpt en stor påse med Djungelvrål som han skulle "belöna" sig med när han hade varit duktig, haha. Ja nu har planet lyft och de är på väg mot Kina och den stora resan har börjat!

/ Hanna


5 - Dagen före dagen D

Om mindre än 24 timmar sitter vi på planen, spm går Helsinkfors-Bejing-Urumqi-Kashgar. Tror att jag har koll på allt nu. Testade alla kläder i går och det var varmt. Med neoprenmask och dito som pjäxöverdrag samt dunkläder under "skalet" kommer jag inte att frysa.




Jag skall from nu försöka göra korta statusuppdateringar när vi har möjlighet. När vi väl är på plats sköter Hanna uppdateringen.

Mot berget!


4 - Uppladdning

Har snart varit 2 veckor i Italien. Tyvärr har jag nog ännu inte gått upp så mycket i vikt som jag önskade, trots mycket mat och vin. Jag cyklar en del och har hittills klarat av ca 46 mil på vägar med enormt fina vyer och trevliga mat/fika stopp. Dessutom är jag hyggligt disciplinerad med styrketräningen. Det finns inget Friskis & Svettis gym så det blir styrketräning med naturens resurser. Ekvationen är nog ca mat/vin-träning=1-2 kg plus.

Utöver fysiska förberedelser har jag laddat mentalt, tror jag. I takt med tiden har jag känt mig mer och mer ”klar”. Under vistelsen i Italien har jag faktiskt inte tänkt så mycket alls på den utmaning som väntar. Jag laddar nog ”mental kraft” genom all sol. Känslan är som den var förr inför de tävlingar i orientering jag genomförde av lite större vikt. Man längtar efter att få starta men har också en viss nervositet i kroppen. Den senare mår bra att balanseras av solen och vyerna som Italien ger mig. Nedan visas vägen ut mot den gård vi bor på just nu.

En tanke jag har tänkt under cykelturerna är den kontrast som väntar. Här är det +35 grader och svetten flödar under cykelturerna. På Muztagh Ata väntar nog en hel del minusgrader…förhoppningvis inte allt för många. Jag har dock kläder så att det räcker, tror jag. Jag glömde att nämna min nyinköpta ansiktsmask i neopren. Med mössa och den på ser man ut som värsta terroristen. Det finns även likheter mellan Italien och Kina. En är behovet att dricka. Här hinkar jag i mig 4-5 liter under en cykeltur och i Kina är mitt mål att dricka 6 liter om dagen. Kroppen är därmed van vid att omsätta mycket vätska. En annan är faktiskt sol och värme, som även  Muztagh Ata bjuder på under dagarna om det är fint väder.

Om 2 veckor är vi någonstans på vägen mellan Peking och berget. Känns lite overkligt men spännande!


3 - Kartan har kommit

Så har jag då gjort de sista (?) nödvändiga inköpen; skalkläderna, nya googles…och så blev den en extra dunväst (det var ju 70% REA). Insåg att det är ”billigt” att göra vinterinköp på sommaren, så det är ett tips till er som vill spara pengar. Men mig hem till Dalarna har jag även isyxan, som jag låtat av Peter. Tur att inte Brage har hemmamatch i kväll. Med den uppstickandes ur ryggan kan man ju bli tagen för huligan.

 

Idag var det annars en dag vikt för arbete och vila. I morgon blir den en rullskidtur med packning och på onsdag är det TCT (racercykelträningstävlig..). Sedan beslutet att åka har jag tränat bra, men tyvärr tär det ju på mina små fettdepåer. Därför har jag börjat fika, äta glass, chips och vad för onyttigt jag nu kan äta. Snart väntar 3 veckor i Italien också, så kanske jag då åtminstone kan lägga på mig ca 5 kg? Vilket lyxproblem det är att vilja gå upp i vikt J.

 

Så här mitt i kanske lite svar på kommentarer. Jo, Cina…jag har ju sagt at jag har kul på jobbet så visst kommer jag att sakna er. Och Thomas…Triona är ett kunskapsföretag och det är ju självklart att vi inte delar med oss av vårt strukturkapital hur som helst. Jag kan dock bjuda just dig på en halv dags konsult insats och berätta hur vi arbetar med riskanalyser, som ett av flera verktyg i vår kvalitetssäkring av uppdrag. Vi kanske kan ta det över några glas Brunello di Montalcino nästa vecka?

 

När jag är inne på riskanalysen vill jag passa på att tacka min kollega Anders Westberg. Efter att han sett den fick jag direkt feedback avseende en missad risk; nedfärden! Och ja, jag kan tänka mig att man är nöjd och glad där uppe men det gäller ju att komma ned också. Jag har förvisso tänkt på de hjältar som haft förstånd att vända t.ex. 100 m från Mount Everest topp och känt att ja, krävs det gör jag det samma. Men, jag hade missat att få med det på min risklista. Dina or kommer jag ha med i mitt huvud, hela vägen upp OCH ned.

 

Vyer som väntar

 

Väl i Smedsbo går jag med spänning mot postlådan…JA, kartan som jag beställda från Stanfords i London (alternativet som jag hittade var Ryska armen) hade kommit. Som f.d. orienterare (ja, jag kallar mig så nu för jag kan ju inte springa…) så dreglade jag lite lätt på kuvertet när jag öppnade det. Det är något magiskt med kartor som ger mig en trygghet. Nu har jag framgången i handen. Jag ser hur vi skall gå och jag kan med hjälp av kompass och GPS (höjd) ha en relativt bra uppfattning var vi är under hela vår färd.

 

I kväll tar jag mig en påse chips och sätter mig med kartan en stund innan jag lägger mig.


2 - En resa kräver planering

Mental förberedelse är nog det viktigaste för mig ;-). Att skriva ned
sina tankar känns bra och i och med att många frågar så beslutade jag mig att göra som barnen..jag bloggar! Nedan lite om min planering av turen till Kina!

 

Kommer vi hit?

 

När väl beslutet är fattat infinner sig genast massa frågor i ens huvud, för detaljerna har man ju inte granskat i beslutet ;-) . Hur mycket stigning är det, finns det kartor, hur tar man sig fram över en glaciär, har jag rätt utrustning? I takt med att frågorna dyker upp undrar man ju också om man har fattat rätt beslut. Den funderingen stärktes de första veckorna efter beslutet. Ju mer jag läste och skaffade information, ju mer insåg jag att detta inte är en lek! Men, nu börjar jag äntligen landa. Jag har stor respekt för det berg vi skall försöka bestiga och med respekt kommer sökandet av kunskap. Med ökad kunskap ökar tryggheten och jag börjar känna mig redo.

 

 

Vart var det jag då skulle, jo till Muztagh Ata 7546 möh, vilket är världens 43 högsta berg, se http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_highest_mountains . Lite kul kuriosa är svenske Sven Hedin var den ”förste” att försöka 1894, se http://en.wikipedia.org/wiki/Muztagh_Ata .

 

Bilden som visade berget har ni ju alla sett. Och ja, snö innebär att vi går upp på skidor och s.k. stegjärn. På http://www.xinjiangtibetexpeditions.com/muztagh_ata_climb_route_maps.htm ser ni lite kartor och rutter. Vi går till baslägret (4450 möh) och då tar kameler vår packning. Sedan har vi 3100 m att ”klättra”. Huvuddelen mha skidor med stighudar men vi har några passager där vi byter skidor mot stegjärn. Det är när vi skall passera de värsta glaciärspricorna…huvaligen…när jag läste om detta så…ja, då insåg jag att jag måste lära mig mycket om hur man säkert tar sig över en glaciär, speciellt där vissa sprickor kan vara översnöade och osynliga. Summerat handlar säkerheten bl.a. om att;

 

  • Inte gå på ställen som vanligtvis har sprickor. Teorin är lika med isteori på en sjö; undvik sund, grund, vindbrunn etc. Här undviker man t.ex. svängar och lutningsändringar
  • Man är repad, d.v.s. vi har klätterselar på oss och sitter fast i varandra. Man går med ca 12 m mellanrum och undviker slack i repet.
  • Vara beredd på ett fall, och om det sker säkrar man sig genom att lägga sig på isyxan. Blir man hängande i repet blir man endera uppdragen av kompisarna (det man hoppas på) eller så finns en teknik att klättra uppför repet, som jag i alla fall har tränat en gång på.

 

Motivationen att lära sig ökade även rejält av att spana in den åsrygg vi skall gå uppför på Google Earth. Man ser basecamp, skidspår och människor så man får en bra bild av vad som väntar. Men, samtidigt som att det är lätt att bli skraj så är det viktigt att notera att jag inte har hittat några siter som varnar för denna risk. Informationen säger dock att man inte skall lura sig och tro att det är riskfritt.

 

I förberedelserna ingår även att se till man utrustningen finns på plats. Jag har fått en packlista och då inser man att det gäller att packa lätt, för annars blir det tufft. 1 kg extra på en höjd där vi har väsentligt mindre syre än ”här” gör stor skillnad. Jag har därför beslutat mig för att köpa in lite ny utrustning som gör att vikten totalt blir låg. Jag har även inhandlat neoprenansiktsmask och -pjäxöverdrag, nya ullsulor, dunhandskar etc. Allt med syftet att kunna hålla värmen. En ny dunsovsäck har det också blivit. Vår guide har dessutom lovat mig att vi vid dåligt väder ligger stilla i tälten och väntar på bättre tider.

 

Fram till baslägret har vi 4 dagar och sedan har vi ytterligare 1-5 dagar till acklimatisering…just acklimatisering är ”a och o”. Därefter räknar vi med att tillbringa 10 dagar på berget och då finns inga värmestugor eller restauranger att besöka. Jag kan redan nu ana känslan av att komma hem, ta en dusch, äta en god middag, krama och pussa Hanna och Stina, få lite nya juridikråd av Anna, köra en armhävningstävling med Victor och somna med Susanne vi min sida (istället för Peter).

 

Slutligen har jag tränat lite extra och bl.a. lagt in några pass med tung packning på ryggen. Jag har gått Bergeforssåret i Mellsta i pjäxor och kört rullskidor med 26 kg på axlarna….superjobbigt, säkert påverkat av att man spänner sig extra.. man vill ju inte dunsa i asfalten med 26 kg på ryggen. Mitt knä har dock hållit bra för dessa påfrestningar och det har varit viktigt att känna att jag kan lita på det.


1 - En resa mot ett nytt mål...

 

I sommar skall jag bestiga Mustagh-Ata, en topp i kanten av Himalaya ”världens tak”, som är drygt 7500 m hög (se Muztagata och http://www.summitpost.org/muztagh-ata/151886 )! Varför? Jo, för att ödet plötsligt gav mig en möjlighet och att detta är en barndomsdröm. Det har ju ingen att göra med Triona egentligen, men nu vet ni var ni har mig i sommar.

 

 

”Resan” började i början av mars då Peter Forsberg (Fleetech) berättade om sin kommande expedition till Mustagh-Ata. Jag lyssnade men stort intresse och kände både lust och skräck. Tänkte inte mer på det förrän det den 14 mars kom ett mail från Peter med rubriken ”På temat man lever bara en gång...”. Ett avhopp ur teamet på fyra personer öppnade en möjlighet att hänga med?! Det var dagarna innan vi skulle på topptur till Helags så mitt svar blev;

 

Det var en farlig fråga. Vi börjar med Helags…behöver i så fall många bra säljargument till fru och barn. Hade jag inte haft dem och jobb så hade jag sagt ja direkt.


När åker ni? När kommer ni hem?

 

Säljargument? Jag insåg snabbt att det inte höll. Det fanns inga bra argument så jag kände omgående att svaret skulle bli ett NEJ. Men, tiden gick och desto längre tiden gick, desto starkare talade ödet till mig. Jag kom fram till att jag sannolikt aldrig kommer att göra något liknande igen och samtidigt har jag faktiskt inte ställt mig själv inför en sådan tuff utmaning någon gång i mitt liv…känslan av detta är konstigt nog inspirerande? Och så var det ju faktiskt en barndomsdröm.

 

Efter mycket tänkande och att bl.a. ha läst om svenska Annelis försök att bestiga berget på; http://www.utsidan.se/cldoc/anneli-och-muztagh-ata-2010-del.htm beslutade jag mig för att säja JA. Annelis berättelse avdramatiserar det hela men som Peter summerade, lär man sig att det finns väldigt många orutinerade människor som försöker sig på sådana här projekt utan att respektera de risker som trots allt finns.

 

Nu vet ni alla bakgrunden och motivet, och jag hoppas att ni alla förstår mina tveksamheter. Att under en månad lämna familjen är tufft. Jag tror dock att det kommer hem en man, pappa, bror, son och kollega som är samme person som förr men med en syn på livet som har utvecklats.

 

Mitt mål med resan är att få en häftig upplevelse. Att nå toppen kommer i andra hand. D.v.s. prioriteringarna avseende tid-kvalitet-pris ligger i första hand på kvalitet. Att nå toppen snabbt till vilket pris som helst är inte värt risken. Vi lämnar Sverige den 19 juli och landar igen den 11 augusti. Vi räknar med att själva toppturen tar ca 10 dagar. För att dämpa ev. oro hos mina nära och kära testade jag faktiskt ett av Trionas projektverktyg på detta projekt; riskanalysen ! Den är inte komplett ännu men genom att jobba sig igenom denna får man dels en mental förberedelse och dels insikter och kunskaper, som är nyttiga och definitivt minskar riskerna. Fram tills nu trodde jag t.ex. att den enda faran med hög höjd var kyla och att det var ont om syre. Nu vet jag att det låga trycket på hög höjd kan orsaka allvarliga skador också. Med nyvunna kunskaper, som en följd av riskanalysen, är jag övertygad om att jag inte kommer att få allvarliga skador p.g.a. höjden ;-)

 

Progressrapportering är ju ett annat användbart ”verktyg”. Enligt rykte har en kinesisk teleoperatör täckning så högt upp som till ca 6000 möh så förhoppningsvis kan progressrapporter lämnas in tills vi nästa är på toppen :-).


RSS 2.0