4 - Uppladdning
Har snart varit 2 veckor i Italien. Tyvärr har jag nog ännu inte gått upp så mycket i vikt som jag önskade, trots mycket mat och vin. Jag cyklar en del och har hittills klarat av ca 46 mil på vägar med enormt fina vyer och trevliga mat/fika stopp. Dessutom är jag hyggligt disciplinerad med styrketräningen. Det finns inget Friskis & Svettis gym så det blir styrketräning med naturens resurser. Ekvationen är nog ca mat/vin-träning=1-2 kg plus.
Utöver fysiska förberedelser har jag laddat mentalt, tror jag. I takt med tiden har jag känt mig mer och mer ”klar”. Under vistelsen i Italien har jag faktiskt inte tänkt så mycket alls på den utmaning som väntar. Jag laddar nog ”mental kraft” genom all sol. Känslan är som den var förr inför de tävlingar i orientering jag genomförde av lite större vikt. Man längtar efter att få starta men har också en viss nervositet i kroppen. Den senare mår bra att balanseras av solen och vyerna som Italien ger mig. Nedan visas vägen ut mot den gård vi bor på just nu.
En tanke jag har tänkt under cykelturerna är den kontrast som väntar. Här är det +35 grader och svetten flödar under cykelturerna. På Muztagh Ata väntar nog en hel del minusgrader…förhoppningvis inte allt för många. Jag har dock kläder så att det räcker, tror jag. Jag glömde att nämna min nyinköpta ansiktsmask i neopren. Med mössa och den på ser man ut som värsta terroristen. Det finns även likheter mellan Italien och Kina. En är behovet att dricka. Här hinkar jag i mig 4-5 liter under en cykeltur och i Kina är mitt mål att dricka 6 liter om dagen. Kroppen är därmed van vid att omsätta mycket vätska. En annan är faktiskt sol och värme, som även Muztagh Ata bjuder på under dagarna om det är fint väder.
Om 2 veckor är vi någonstans på vägen mellan Peking och berget. Känns lite overkligt men spännande!
