3 - Kartan har kommit

Så har jag då gjort de sista (?) nödvändiga inköpen; skalkläderna, nya googles…och så blev den en extra dunväst (det var ju 70% REA). Insåg att det är ”billigt” att göra vinterinköp på sommaren, så det är ett tips till er som vill spara pengar. Men mig hem till Dalarna har jag även isyxan, som jag låtat av Peter. Tur att inte Brage har hemmamatch i kväll. Med den uppstickandes ur ryggan kan man ju bli tagen för huligan.

 

Idag var det annars en dag vikt för arbete och vila. I morgon blir den en rullskidtur med packning och på onsdag är det TCT (racercykelträningstävlig..). Sedan beslutet att åka har jag tränat bra, men tyvärr tär det ju på mina små fettdepåer. Därför har jag börjat fika, äta glass, chips och vad för onyttigt jag nu kan äta. Snart väntar 3 veckor i Italien också, så kanske jag då åtminstone kan lägga på mig ca 5 kg? Vilket lyxproblem det är att vilja gå upp i vikt J.

 

Så här mitt i kanske lite svar på kommentarer. Jo, Cina…jag har ju sagt at jag har kul på jobbet så visst kommer jag att sakna er. Och Thomas…Triona är ett kunskapsföretag och det är ju självklart att vi inte delar med oss av vårt strukturkapital hur som helst. Jag kan dock bjuda just dig på en halv dags konsult insats och berätta hur vi arbetar med riskanalyser, som ett av flera verktyg i vår kvalitetssäkring av uppdrag. Vi kanske kan ta det över några glas Brunello di Montalcino nästa vecka?

 

När jag är inne på riskanalysen vill jag passa på att tacka min kollega Anders Westberg. Efter att han sett den fick jag direkt feedback avseende en missad risk; nedfärden! Och ja, jag kan tänka mig att man är nöjd och glad där uppe men det gäller ju att komma ned också. Jag har förvisso tänkt på de hjältar som haft förstånd att vända t.ex. 100 m från Mount Everest topp och känt att ja, krävs det gör jag det samma. Men, jag hade missat att få med det på min risklista. Dina or kommer jag ha med i mitt huvud, hela vägen upp OCH ned.

 

Vyer som väntar

 

Väl i Smedsbo går jag med spänning mot postlådan…JA, kartan som jag beställda från Stanfords i London (alternativet som jag hittade var Ryska armen) hade kommit. Som f.d. orienterare (ja, jag kallar mig så nu för jag kan ju inte springa…) så dreglade jag lite lätt på kuvertet när jag öppnade det. Det är något magiskt med kartor som ger mig en trygghet. Nu har jag framgången i handen. Jag ser hur vi skall gå och jag kan med hjälp av kompass och GPS (höjd) ha en relativt bra uppfattning var vi är under hela vår färd.

 

I kväll tar jag mig en påse chips och sätter mig med kartan en stund innan jag lägger mig.


Kommentarer
Postat av: Fredrik

Följer med spänning och avund ditt äventyr upp på Mustagh-Ata. Du får dokumentera väl så vi åskådare får god inblick i expeditionen. Själv tränar jag i Kinnekullebacken för att klara Åre skutan om tre veckor, inte riktigt samma dimension men även det en kul utmaning.

2011-06-21 @ 21:42:47
Postat av: Ingrid Ljung

Men vilket äventyr! Lycka till från Ingrid

2011-06-22 @ 10:43:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0